Knut Johansson, jag älskar dig!
Idag var begravningen och jag kan ärligt säga att det var bland det värsta jag någonsin har upplevt. Jag trodde att jag skulle kunna hålla mig, men ag är överkänslig. Jag kunde inget annat än bara gråta och gråta och gråta. Tog slut på tre stycken näsdukspaket och hela mammas väska var fylld av näsdukar. Det var oerhört fint upplagt hela begravningen och det var svårt att se mina släktingar att må så dåligt. Det jobbigaste var nog att se min mamma gråta och att se min bror gråta men framförallt när Gun skulle ta avsked av sin älskade Knut.
Älskade Knut, jag skulle bara vilja sammanfatta några minnen och ord om min kärlek till dig.
Du var helt underbar och älskade alla oss människor i din närhet så mycket. Du hade en sån härlig och unik personlighet och en spred en glädje som värme alla människors hjärtan. Du var som en egen tomte, alla barn fick krypa upp i ditt knä och sitta där och känna sig trygga. Alla fina minnen då vi brukade skratta högt åt dina skämt när du kallade människor för Oscar fisenstråle och kallade Gun för hennes riktiga namn som hon ogillade väldigt mycket. Du var liksom som en andra morfar och som vi alltid åkte till på somrarna. Er stuga var helt fenomenal och från den har jag många minnen. Hur du skötte varenda vacker ros i trädgården och hur vi fick hjälpa dig att plocka fläder så att vi kunde göra härlig flädersaft och äta tillsammans med Guns bakverk. Hela er trädgård var så himla perfekt och vacker och bara utsikten gör alla människor knäsvaga. Jag minns hur du brukade komma hem till huset i Torup när du hade varit ute och fiskat alla dessa stora och små fiskar medans det luktade fisk i hela huset när de rensades. Minns speciellt en gång då vi var ute och spelade kubb en sommarnatt och det var så fruktansvärt mycket knott men vi spelade på tills vi gav upp. Under kubben var du och Adam ett lag mot oss tjejer jag, mamma och Gun. Både du och Adam försökte förnedra oss och vi försökte förnedra er lika väl. Såna minnen sätter spår i mitt hjärta även fastän jag bara då var kanske sex år gammal...
Du & Gun hade världens finaste kärlek till varandra och det märktes, en kärlek som varat i sextio år är något som är väldigt svårt att finna. Nyckeln till er kärlek tror jag var att ni båda gav och tog från varandra och ni gav varandra väldigt mycket kärlek och glädje och det syntes. Knut, du lärde mig att man alltid ska ha sitt barnasinne kvar och aldrig någonsin glömma bort det, och det spelar ingen roll hur gammal man egentligen är. Så att avsluta din begravning med min favoritvisa och min första favoritvisa "Idas sommarvisa" var bara helt underbart. Det var nog bland de första låtarna jag sjöng och en början på en vacker kärlek till musiken. Nu kommer jag alltid att tänka på dig när jag hör den visan och minnas alla våra fina minnen tillsammans.
Jag hoppas att du har det bra var du än är just nu Knut, du ska veta att vi alla älskar dig och det kommer vi alltid att göra. I mitt hjärta kommer du alltid att finnas och varje sommar ska jag tänka på dig och vilka underbara minnen och vilken underbar barndom du givit mig. Du var en fantastisk människa och jag är så glad att så många fick uppleva din glädje. Jag hoppas att du trivs bland alla änglar och att du kan få dela med din obeskrivliga glädje till alla människor däruppe som nu också är änglar!
En vacker dag ska vi alla mötas och den dagen det händer så lovar jag dig att mitt barnasinne ska vara kvar och att vi kan skratta och le precis som vi gjorde när du var ett barn tillsammans med alla dina nära & kära...
Knut Johansson, må du vila i frid.
Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart
På sommarn och gör lite somrigt
Då kommer blommorna snart
Jag gör så att blommorna blommar
Jag gör hela kohagen grön
Och nu så har sommaren kommit
För jag har just tagit bort snön
Jag gör mycket vatten i bäcken
Så där så det hoppar och far
Jag gör fullt med svalor som flyger
Och myggor som svalorna tar
Jag gör löven nya på träden
Och små fågelbon här och där
Jag gör himlen vacker om kvällen
För jag gör den alldeles skär
Och smultron det gör jag åt barna
För det tycker jag dom kan få
Och andra små roliga saker
Som passar när barna är små
Och jag gör så roliga ställen
Där barna kan springa omkring
Då blir barna fulla med sommar
Och bena blir fulla med spring
Älskade Knut, jag skulle bara vilja sammanfatta några minnen och ord om min kärlek till dig.
Du var helt underbar och älskade alla oss människor i din närhet så mycket. Du hade en sån härlig och unik personlighet och en spred en glädje som värme alla människors hjärtan. Du var som en egen tomte, alla barn fick krypa upp i ditt knä och sitta där och känna sig trygga. Alla fina minnen då vi brukade skratta högt åt dina skämt när du kallade människor för Oscar fisenstråle och kallade Gun för hennes riktiga namn som hon ogillade väldigt mycket. Du var liksom som en andra morfar och som vi alltid åkte till på somrarna. Er stuga var helt fenomenal och från den har jag många minnen. Hur du skötte varenda vacker ros i trädgården och hur vi fick hjälpa dig att plocka fläder så att vi kunde göra härlig flädersaft och äta tillsammans med Guns bakverk. Hela er trädgård var så himla perfekt och vacker och bara utsikten gör alla människor knäsvaga. Jag minns hur du brukade komma hem till huset i Torup när du hade varit ute och fiskat alla dessa stora och små fiskar medans det luktade fisk i hela huset när de rensades. Minns speciellt en gång då vi var ute och spelade kubb en sommarnatt och det var så fruktansvärt mycket knott men vi spelade på tills vi gav upp. Under kubben var du och Adam ett lag mot oss tjejer jag, mamma och Gun. Både du och Adam försökte förnedra oss och vi försökte förnedra er lika väl. Såna minnen sätter spår i mitt hjärta även fastän jag bara då var kanske sex år gammal...
Du & Gun hade världens finaste kärlek till varandra och det märktes, en kärlek som varat i sextio år är något som är väldigt svårt att finna. Nyckeln till er kärlek tror jag var att ni båda gav och tog från varandra och ni gav varandra väldigt mycket kärlek och glädje och det syntes. Knut, du lärde mig att man alltid ska ha sitt barnasinne kvar och aldrig någonsin glömma bort det, och det spelar ingen roll hur gammal man egentligen är. Så att avsluta din begravning med min favoritvisa och min första favoritvisa "Idas sommarvisa" var bara helt underbart. Det var nog bland de första låtarna jag sjöng och en början på en vacker kärlek till musiken. Nu kommer jag alltid att tänka på dig när jag hör den visan och minnas alla våra fina minnen tillsammans.
Jag hoppas att du har det bra var du än är just nu Knut, du ska veta att vi alla älskar dig och det kommer vi alltid att göra. I mitt hjärta kommer du alltid att finnas och varje sommar ska jag tänka på dig och vilka underbara minnen och vilken underbar barndom du givit mig. Du var en fantastisk människa och jag är så glad att så många fick uppleva din glädje. Jag hoppas att du trivs bland alla änglar och att du kan få dela med din obeskrivliga glädje till alla människor däruppe som nu också är änglar!
En vacker dag ska vi alla mötas och den dagen det händer så lovar jag dig att mitt barnasinne ska vara kvar och att vi kan skratta och le precis som vi gjorde när du var ett barn tillsammans med alla dina nära & kära...
Knut Johansson, må du vila i frid.
Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart
På sommarn och gör lite somrigt
Då kommer blommorna snart
Jag gör så att blommorna blommar
Jag gör hela kohagen grön
Och nu så har sommaren kommit
För jag har just tagit bort snön
Jag gör mycket vatten i bäcken
Så där så det hoppar och far
Jag gör fullt med svalor som flyger
Och myggor som svalorna tar
Jag gör löven nya på träden
Och små fågelbon här och där
Jag gör himlen vacker om kvällen
För jag gör den alldeles skär
Och smultron det gör jag åt barna
För det tycker jag dom kan få
Och andra små roliga saker
Som passar när barna är små
Och jag gör så roliga ställen
Där barna kan springa omkring
Då blir barna fulla med sommar
Och bena blir fulla med spring
Kommentarer
Trackback
